Vet inte alls vad jag ska skriva.. Har inte kommit och kommer inte heller
komma upp alltför mycket inlägg nu, kommer förhoppningsvis komma fler när vi flyttat.. 
ca. 1månad kvar! förhoppningsvis

I fredags åkte jag ut till edsken, Mormor och morfar har sin husvagn
där och jag behövde komma hemifrån. Trodde jag..
Visst det var jätte trevligt, och länge sedan jag umgick med dom.
Men i längden hade det nästan vart bättre att stannat hemma?
Jag mådde någorlunda innan jag åkte, trodde jag skulle må ännu bättre när jag kom hem.
Nu är jag hemma och jag mår sämre än innan jag åkte..

Nästa helg blir det sthlm, sova på hotell en natt och så ska vi på konsert på lördag kväll.. Coldplay!
Förhoppningsvis hinner jag få lite pengar inna så jag kan slappna av lite.
Just nu känns det som om jag bara klampar fram och lever i ovisstid.
Inte på det sättet det kanske låter. Utan att om 1 ½ månad går vårat kontrakt ut, och vi måste ha en lägenhet i den nya staden, och det är inte alls lika enkelt som det låter.. Vi har letat sedan Juni!
Jag vill bara få allt gjort och börja söka jobb, eller börja plugga. Där har vi ännu en sak som gör mig nervös och oviss. Hur ska jag få pengar när vi flyttar?

Och hur ska jag kunna börja om, med detta bakom mig?
värsta jag någonsin gjort, jag mådde bra. jo mådde. idag mår jag inte lika bra..
Tanken får mig att vilja låsa in mig och inte visa mig för någon.
Jag vill inte prata om det, eller vill jag kanske det?
Tanken låter mig få tårar i ögonen.
Tanken får mig att tro att många tror att jag är värdelös.
Tanken får mig att tro att jag inte kan.
Och jag vet inte hur jag ska göra för att bevisa att jag kan. för tanken vill att jag ska fixa det på en sekund.
Jag kommer få höra, vad var det jag sa.
Om det hade forsatt som jag ville.. Nu sluta sagan som dom andra ville..
varsegoda!

(NU säger jag inte att det är så. Utan min tanke gör det) Vet att många kan och kommer missupfatta detta..

Det gör ont och jag vet inte vad jag ska göra för att det ska sluta